Elisheva på terminalvård

Hej,

Jag kommer att lägga ner den här bloggen om en månad ungefär.

Nånting har hänt, Elisheva känns inte längre som ett mysigt hem utan mer som en väldigt ful anslagstavla i en väldigt ful statlig byggnad. Det är dags att börja sjunga på refrängen och därför har jag lagt in Elisheva på terminalvård.

Det betyder att det här är den sista tiden i Elishevas fyraåriga liv. Jag skulle bli väldigt glad om alla ni som någon gång läst och gillat Elisheva skulle skriva en kommentar på det här inlägget, och ange en Orsak. Varför har du läst min blogg? Vad har varit bra? Vad har inspirerat? Finns det någon annan orsak att läsa än att du känner mig?

Skriv, skriv, skriv!

Ps. Din Orsak kommer att hjälpa mig massor med mitt nya hemliga projekt som förhopningsvis ploppar ut sen när Elisheva transporterats till sällare jaktmarker.

 

Share
Publicerat i . | 6 kommentar

Återgång till verkligheten, hjälp

Jag har levt utan eget internet i lite på ett år nu, med tanken att internetlösheten ska ta slut i januari 2012. Det är alltså just nu jag borde återvända till verkligheten, och lära mig att tämja den.

Men jag är så internetsvag.  Ge mig internet och jag blir en kutryggad varelse med rödsprängda stirrögon som drömmer om fina och enkla världar men inte orkar lyfta ett finger för att faktiskt skapa dem. Ge mig internet och jag glömmer allt annat.

Så hjälp mig, snälla. Hur jagar man bort slösurfdemonen och behåller kontakten till Livet? Hur tämjs internet?

Mina egna tankeförsök leder mig bara till en äggklocka som ringer när internetkvarten är ute. Jag behöver mer än så. Jag behöver din hjälp.

Tack.

 

Share
Publicerat i Livet | Lämna en kommentar

Fab India

Kanske du ska skriva ett blogginlägg, säger han och ser lite hoppfull ut. Jag vaknar till, försöker känna efter om iverslågan vaknar. Det gör den inte. Men jag kan ju inte bara stirra på andra människors bröllopsbilder på facebook hela dan, så jag byter om till ett par ordentliga byxor och känner plötsligt att en skrividé ramlar in.

Indien. Där fanns min decembermånad.

Indien är stort, Indien är galet. Indien är inte Indiska och absolut inte Eat, Pray, Love. Indien är extrem lyx som inte låtsas om att den svävar ovanför sanslös fattigdom. Indien är smutsiga gator, toaletter och kök, men också rensopade affärer och gröna ayurvedatvålar i varje hotell. Att vara i Indien är att börja varje måltid med käsidesi och malariatabletter och avsluta dem med en vag oro för vad magen ska säga. Att vara i Indien handlar om att få akut diarré fastän man varit försiktig upp till tusen och använt den där käsidesin, druckit enbart flaskvatten och käkat mjölksyrebakterierna från Finland. Att besöka läkare i Indien handlar mer om att bli satt på plats än om att få en diagnos. Jag fick de facto ingen diagnos, bara en stor hög tabletter och en sextimmars droppsession. Doctor is God, och följaktligen blev jag frisk.

Men Indien är också färg! Indien är kvinnor i vackra kläder trots fula handväskor. Indien är farbröder som hennat håret orange, eller kanske bara mustaschen. Indien är sminkade bebisar och småbarn i kommandomössor (det är ju vinter). Indien är sex personer på en mopo och män i glittriga slipovers. Indien är gubbar som kittlar varandra på magen när de hälsar. Indien är cashewbuskar och gummiträd, och gigantiska pappersjulstjärnor ö v e r a l l t. Indien är fest och crazy discolights. Indien är håriga elefanter och världens bästa malai kofta.

Jag har haft en bra resa, med en underbar kvinna. Jag lärde mig att fråga när nåt är oklart, att bli glad åt indiska toaletter och att ännu en gång drömma om ett enklare liv. Och att känna en sund skam över att vara del av en exploaterande turism.

Men nu tänkte jag stanna här ett tag. Jag njuter så fruktansvärt mycket av att faktiskt kunna borsta tänderna med kranvatten. Så där bara.

Share
Publicerat i Livet | 2 kommentar

Snart.

I morgon sticker jag iväg till Indien. Där tänkte jag besöka den här mannens yogastudio:

Hejdå, ses i januari!

Share
Publicerat i Livet | 1 kommentar

Krypa till korset?

Det plingar till i mig varje gång jag ser ett bibelspår i morgontidningen. I lördags bongade jag begreppet krypa till korset hela två gånger i Hufvudstadsbladet (19.11).

Fall 1:

”Till slut kröp han till korset, Paavo Arhinmäki, och blir Vänsterförbundets kandidat i presidentvalet. Själv hade han velat ha en kvinna.”

Vilken spännande ingress, tänker jag och läser genast vidare för att få veta vad det betyder att krypa till korset. Efter en närläsning kan jag konstatera att begreppet syftar på att Paavo ställer upp relativt sent som presidentkandidat, hela tre månader efter de andra kandidaterna. Paavo väntade med att ställa upp för att han önskade att partiet skulle lyfta fram en kvinnlig presidentkandidat i stället. Men partiet önskade enhetligt att Paavo skulle ställa upp, och följden av detta, att Paavo faktiskt ställer upp, är i artikeln synonymt med att krypa till korset.

Fall 2:

”Nej, det är inte lämpligt att påven kysser den högste sunniledaren i världen, tyckte Vatikanen och fick den italienska modejätten att krypa till korset.”

Benettons kampanj unhate ogillas alltså av Vatikanen, eftersom den innehåller en fingerad bild där påven kysser imamen Abdul El Tayeb. Efter stor uppståndelse drog Benetton tillbaka bilden och bad om ursäkt. Benetton kröp alltså till korset, enligt Hbl. Men vad betyder det? Att de negativa reaktionerna mot bilden var så starka att företaget ansåg det nödvändigt att dra tillbaka bilden och be om ursäkt. Orsakerna till reträtten kan vara många, antagligen är det en blandning av ekonomiska och marknadsföringsmässiga intressen, men Hbls användning av ”krypa till korset” antyder att även andra intressen ligger bakom reträtten. Vilka?

Nu får vi allt lov att ta den kristna traditionen till hjälp, där uttrycket ”krypa till korset” verkar handla om vägen från synd via ånger till nåd. Insikten om synd, alltså en känsla av ånger, är det som får en människa att söka sig till korset för att få nåd. Det handlar alltså om att inse att man gjort nånting dåligt, att ångra det och be om och få förlåtelse.

Vad är det egentligen som händer vid korset? Varför kryper Paavo och Benetton dit? Vad förväntar de sig att få där? Kanske kan vi här få nya infallsvinklar till ordet nåd. I Paavo-berättelsen handlar korset om att Paavo får erkännande som sitt partis presidentkandidat efter en lång funderingsperiod. Kanske lite väl dramatiskt att använda uttrycket om korset här. Det är ju inte så att Paavo syndat genom att dra ut på beslutet att ställa upp som kandidat. Så vitt artikeln berättar finns här ingen förlåtelse i bilden heller, möjligtvis lite ånger. Paavo-berättelsens kors verkar i stället stå för upprättelse: NU är han kandidat.

Benetton-berättelsen visar en större följsamhet med den kristna berättelsen, kanske för att påven är en saftig ingrediens i nyheten. Vad är det som Benetton får vid korset då? A) ett gott anseende: Benettons metod för att minska hatet uppskattas inte av berörda parter, men Benetton har värdigheten att reagera i enlighet med sitt budskap. Att leva som man lär ger status. B) välvilligt inställda konsumenter i flera läger: De flesta människor tycker att hat är en dålig sak, och förknippar därmed varumärket Benetton med en positiv kamp mot hat. De som tagit illa upp av kampanjbilden blir antagligen också välvilligt inställda till Benetton nu, för att de känner att företaget lyssnat på dem. Alltså kan även katoliker och muslimer köpa färgglada ylletröjor från Benetton.

Men vad är det som händer där vid korset, enligt kristna traditioner?

Många olika saker, om jag förstått saken rätt. Den ursprungliga händelsen vid korset var en avrättning, ett dödsstraff. Men varför skulle någon vilja uppsöka en avrättningsplats? Många kristna hävdar envist att en försoning mellan människa och Gud sker i den specifika avrättningen år 30 e.Kr. Avrättningen visar hur grym den här världen är, att den tar livet av den enda fullständigt goda människan som vandrat här. Avrättningen kan också ge tröst åt lidande människor: Gud själv vet vad lidande är, ingen är därför ensam i sitt lidande. Korset är ett tortyrredskap som kommit att symbolisera liv i överflöd. Hur kommer det sig?

Det verkar som att korset är en mångtydigare plats än vad Hbl:s ingresser låter förstå. Likaså aktionen att krypa dit.

Puss, puss.

Share
Publicerat i Kyrka | Lämna en kommentar

Jag lyckas också.

Jag vet att jag varslat om bloggpaus, men nu bara måste jag få berätta att det inte bara är andra stackare som gör bort sig på mediakursen jag går på. Jag lyckas själv också. Det känns inte mer än rätt att dela med mig av det här, efter att jag hängt ut andra.

I går skulle vi analysera artiklar ur dagspressen. Artikeln jag valt handlade om att modellerna i modebranschen blir allt smalare och allt yngre, på grund av att det helt enkelt är billigare för designers att anställa 14-15-åringar som inte kan kräva ordentliga löner på grund av kort erfarenhet etcetera. Det har diskuterats att man borde införa en lägsta tillåten gräns för bmi på modellerna, body mass index alltså. När jag då under presentationen av min artikel sakkunnigt skulle slänga fram denna fakta så var jag tydligen inspirerad av en politikdiskussion jag hört tidigare, för jag sa:

”Det har till och med diskuterats att man borde införa en lägsta bnp-gräns för modellerna.”

Bruttonationalprodukt. Vad menade jag med det? Att nationaliteten på modellerna är viktig? Att modeller från fattiga länder med lågt bnp inte borde få bära kläder som endast köps av rika männsikor?

Share
Publicerat i Studier | 2 kommentar

Läs Sylvia och Karin i stället!

Hej på er, ni vackra fem själar som varje dag surfar in hit utan att hitta nånting nytt. Bloggen står lite stilla just nu, på grund av

INDIENRESAN och 40 STUDIEPOÄNG SOM SKA KRAFSAS IHOP FÖRE INDIENRESAN

Jag har så mycket jag vill skriva om, saker som upprör och saker som förbryllar mig, men just nu hinner jag inte. E gaar itt.

Men jag tänkte komma tillbaka till blogglivet i januari sisådär, tills dess får ni gärna bekanta er med den här härliga bloggen: Sylvia och konsten.

Och den här bloggen: Karins Konstgrepp

Vi ses nästa år, ni fem underbara läsare!

Share
Publicerat i Livet | 4 kommentar

Sju dagar i året

Oj, artikelpresentationerna på masskommunikationskursen är verkligen en källa till glädje. Den här gången berättade en klok farbror om Al-Jazeera, som

”sänder nyheter tjugofyra timmar i dygnet, sju dagar i året.”

Och förstås börjar jag genast tänka på hur Al-Jazeera väljer de sju dagarna som de sänder nyheter på. Vilka dagar är tillräckligt viktiga? Och varför just sju? Är det sju dagar i ett streck? Liksom en väldigt intensiv nyhetsvecka mitt i allt, och sen poff, ingenting, tystnad. Eller är de sju dagarna månne utspridda enligt ett visst mönster? Kanske enligt vissa muslimska högtider? Och mitt i yrseln tänker jag på hur de själva skulle förklara sin verksamhet:

”Vi sänder inte ofta, vi bevakar inte allt, men när vi väl gör det, då gör vi det så det bara osar om det, tjugofyra intensiva timmar i dygnet!”

Share
Publicerat i Studier | 1 kommentar

studion.

Oj, vad jag tycker om studion. Jag tycker om att ha på mig hörlurar som brutalt återspeglar min egen röst medan jag talar. Jag tycker om ljudet i dem, det svaga suset, som liksom är en hälsning från en verkligare verklighet. Rent ljud. Jag tycker om stunden när mitt manus är utprintat och ligger tydligt framför mig, bredvid cd-skivan med musiken jag ska ha till. Den stunden njuter jag av. Då behöver jag inte stressa längre, inte känna att jag borde komma på nån smartare tanke eller hitta vettigare musik, eller att jag nog borde nämna Jesus mer än jag gör. Då är allt färdigplanerat, och det är bara att vänta på den vresiga finska ljudteknikerns blick som sätter igång inspelningen.

Resultatet från dagens studiosession hörs i Radio Vega 26.10 och 31.10. Klockan 6.54 och 8.54.

Share
Publicerat i Kyrka | Lämna en kommentar

Om jag inte besökt kyrkan idag…

…så hade jag inte på kyrkbacken pratat med damen som i somras hörde ett önskeprogram på radio Vega. Damen med den vackra håruppsättningen berättade att en lyssnare som ringt in varit så hänförd över innehållet i mitt andrum -- som gått ut i etern samma morgon -- att lyssnaren bestämt hade önskat att få höra den låt som jag spelat i repris.

Jag tänkte tillbaka på de andrum jag gjorde i somras, och kom fram till att lyssnaren måste ha önskat sig antingen Röyksopps So Easy eller Janis Joplins Mercedes Benz. Båda fallen känns som en seger över Vegalistans långkörare Vår tid, vårt land.

Damen med den fina håruppsättningen var berörd av att någon från hennes församling blivit omnämnd på ett så vackert sätt i radio. Och jag är inte sen att hålla med.

Share
Publicerat i Kyrka | 2 kommentar

Att ta det lite adlibris

Killen som höll en kort artikelpresentation på mediaföreläsningen började med orden:

”Jag har inte förberett nånting så jag tar det lite så här adlibris i stället.”

Det tog hiskeligt länge innan jag förstod att det måste ha varit ex tempore han menade. Jag tänkte först att det var nåt nytt hipsteruttryck som jag missat, att ta saker lite adlibris. Men jag blev inte klok på vad det kunde betyda, att göra en grej lite adlibris. Så jag googletransleitar det första jag gör när jag kommer ut ur föreläsningsrummet. Ad libris betyder till böcker. Jag tar det lite till böcker. Va? Killen hade ju ingenting förberett! Där fanns ingen bok att ta till, han snackade om en artikel han läst i somras för sjutton. Så jo, han måste ha menat ex tempore, som för övrigt betyder i tid. Vilket man också kan bli galen över. Vad menar människor när de säger att de gör något helt ex tempore? Jag trodde att det handlade om att man gör något lite improviserat, att man gör något utan större förberedelser. Men… i tid? Jag tar det lite I TID? Det är ju nonsense att i dagligt tal använda ex tempore för att uttrycka att man inte hunnit planera något när ex tempore ju borde betyda att man gör något i tid, vilket man inte kan ha gjort om man försummat att förbereda sig. Då har man INTE gjort något i tid.

Jag tror att tiden då man kunde använda latinska uttryck för att verka lärd är förbi. Adlibris.

Share
Publicerat i Studier | 7 kommentar

Hejdå Hofrättsgatan

Vi hade en fin tid tillsammans. I december blev du en oas i ett hektiskt liv, och jag fick känna hur trycket lättade litelite när jag vred om nyckeln på det exakt rätta sättet i ditt lås. Du gav mig ro att göra grekiskaläxor och inspiration till att skriva. Du återupplivade min kärlek till skönlitteratur. Du gjorde mig gästvänligare, och det var faktiskt inom dina sju väggar som mitt liv tog en av sina bästa vändningar. Pirr-vändningen. Ja, vi hade en fin tid tillsammans.

Jag kommer att sakna, nej, minnas

fåglarna i badrummet,

och tejpträdet i garderoben.

Hejdå ni fina 23 kvadrat på Hofrättsgatan, nu får ni glädja den nya hyresgästen i stället för mig. Gör det väl.

 

Share
Publicerat i Livet | Lämna en kommentar

Flyttnörd

Jag vill lite begrava ansiktet i händerna när jag tänker tillbaka på min första flytt (fem flyttar sedan). Jag var en sådan flyttamatör. Annat är det nu. Saker jag gjort för att underlätta söndagens flytt:

  • Köpt fem stoora flyttlådor från Clas Ohlson (De var superbra i förra flytten, så nu har jag dubblat: tio lådor, jes!)
  • Sorterat bort två ikeakassar med tavara, mest kläder.
  • Sålt två ikeakassar med tavara på salutorget (rekommenderas! Hur kul som helst och bra avkastning)
  • städat nyyheimani grundligt
  • gjort mig av med onödiga möbler (ger gärna ännu bort ett soffbord, ett litet matbord och en bokhylla om nån vill hämta!)
  • fört svårflyttade saker färdigt till nyyheimani (krukväxter exempelvis)
  • fyllt frysen i nyyheimani med pizzor till flyttlaget (måste ännu köpa öl)
  • ätit upp alla konstiga saker ur frysen i gambäheimani
  • druckit bort några tesorter
  • bokat paketbil
  • …och välsignats med vänner som lovat hjälpa till med flytten

Så nu vet ni.

 

Share
Publicerat i Livet | Lämna en kommentar

BFF

I natt hälsade jag på hos Underbara Clara. Vi var jättemånga bloggare på plats, och det var jättetrevligt. Jag hade ett ganska pinsamt samtalsförsök med hennes man Jakob, men blev istället god vän med hennes moster som också var på besök. Vi åt en massa goda bakelser och avslutade det hela med ett gigantiskt pyjamasparty.

Nu dagen efter förundras jag över att hon inte gjort ett blogginlägg om kalaset. Va feilas?

Share
Publicerat i Livet | Lämna en kommentar

Vilseledande eller vackert?

Idag publicerades min första insändare ever i Kyrkpressen. Bakgrunden är en debatt om yoga (Är det månne farligt?) som susat i Vasabladet i somras. Här kommer den modigaste texten jag skrivit på länge:

Vilseledande eller vackert?

Jag anmälde mig nyss till höstens yogakurs, så nu är varje tisdagskväll fram till jul bokad för vacker yogaträning. Det är just så jag vill ha det: yoga på tisdag och högmässa på söndag. Då mår jag bra.

Men artikeln om yoga i senaste Kp (25.8) berättar att yoga tydligen är ett problem, främst för att den har rötter i hinduismen. Det anses vara farligt att det utöver den fysiska träningen också finns en andlig dimension i yogan, en rädsla som verkar bygga på tanken att all annan andlighet än en specifik typ av kristen andlighet är av ondo. Att bara rakt av stämpla miljoner människors tro som onda andars hemvist känns för mig vidskepligt, för att inte tala om respektlöst.

Jag tycker om att det finns en potentiell andlig dimension i yogan. Vi är fria att ta till oss vad vi vill av yogan, för en handling är vad vi själva lägger in i den. Om en solhälsning för dig handlar om att tacka Gud för att han varje morgon låter solen stiga upp, så är det just det och inget annat som sker när du gör solhälsningar – ett ordlöst tack. Om solhälsningar däremot för dig handlar om att varsamt mjuka upp och förlänga din ryggrad så är det just
det som händer – en skön stretchning. Det går inte att be till någon av hinduismens gudsbilder ”i misstag”.

Ett yogapass är en timme utan telefon och en timme att vara vän med den fina kropp Gud gett dig. Yoga är inte vilseledande, det är vackert.

Bild härifrån.

 

PS. Kolla in Patrik Hagmans kolumn om yogadebatten!

 

Share
Publicerat i Kyrka, LiisaReagerar | 6 kommentar