liteskrik.blogspot.com

Jag tänkte att vi kan ha vårt nya häng där i stället. Prata om världsförändring i smått och stort. I klädval och skriktexter. Passar det?

Vet ni annars vad som hände elisheva? Varför hon blev så frånvarande och disträ? Man kunde tro att det hade med pappers nedläggning att göra, men nej, jag har fått svaret. Eva Frantz berättade att hon sett Elisheva under en resa till njutningarnas Italien. Jag som trott att Elisheva var deprimerad eller något fick nu veta att hon haft något mycket viktigare än min blogg på gång. Hon har startat en väskaffär i Rom, den tösen!

Bildbevis lär finnas.

Jag kommer att lägga ner den här bloggen om en månad ungefär.

Nånting har hänt, Elisheva känns inte längre som ett mysigt hem utan mer som en väldigt ful anslagstavla i en väldigt ful statlig byggnad. Det är dags att börja sjunga på refrängen och därför har jag lagt in Elisheva på terminalvård.

Det betyder att det här är den sista tiden i Elishevas fyraåriga liv. Jag skulle bli väldigt glad om alla ni som någon gång läst och gillat Elisheva skulle skriva en kommentar på det här inlägget, och ange en Orsak. Varför har du läst min blogg? Vad har varit bra? Vad har inspirerat? Finns det någon annan orsak att läsa än att du känner mig?

Skriv, skriv, skriv!

Ps. Din Orsak kommer att hjälpa mig massor med mitt nya hemliga projekt som förhopningsvis ploppar ut sen när Elisheva transporterats till sällare jaktmarker.

Men jag är så internetsvag.  Ge mig internet och jag blir en kutryggad varelse med rödsprängda stirrögon som drömmer om fina och enkla världar men inte orkar lyfta ett finger för att faktiskt skapa dem. Ge mig internet och jag glömmer allt annat.

Så hjälp mig, snälla. Hur jagar man bort slösurfdemonen och behåller kontakten till Livet? Hur tämjs internet?

Mina egna tankeförsök leder mig bara till en äggklocka som ringer när internetkvarten är ute. Jag behöver mer än så. Jag behöver din hjälp.

Tack.

Indien. Där fanns min decembermånad.

Indien är stort, Indien är galet. Indien är inte Indiska och absolut inte Eat, Pray, Love. Indien är extrem lyx som inte låtsas om att den svävar ovanför sanslös fattigdom. Indien är smutsiga gator, toaletter och kök, men också rensopade affärer och gröna ayurvedatvålar i varje hotell. Att vara i Indien är att börja varje måltid med käsidesi och malariatabletter och avsluta dem med en vag oro för vad magen ska säga. Att vara i Indien handlar om att få akut diarré fastän man varit försiktig upp till tusen och använt den där käsidesin, druckit enbart flaskvatten och käkat mjölksyrebakterierna från Finland. Att besöka läkare i Indien handlar mer om att bli satt på plats än om att få en diagnos. Jag fick de facto ingen diagnos, bara en stor hög tabletter och en sextimmars droppsession. Doctor is God, och följaktligen blev jag frisk.

Men Indien är också färg! Indien är kvinnor i vackra kläder trots fula handväskor. Indien är farbröder som hennat håret orange, eller kanske bara mustaschen. Indien är sminkade bebisar och småbarn i kommandomössor (det är ju vinter). Indien är sex personer på en mopo och män i glittriga slipovers. Indien är gubbar som kittlar varandra på magen när de hälsar. Indien är cashewbuskar och gummiträd, och gigantiska pappersjulstjärnor ö v e r a l l t. Indien är fest och crazy discolights. Indien är håriga elefanter och världens bästa malai kofta.

Jag har haft en bra resa, med en underbar kvinna. Jag lärde mig att fråga när nåt är oklart, att bli glad åt indiska toaletter och att ännu en gång drömma om ett enklare liv. Och att känna en sund skam över att vara del av en exploaterande turism.

Men nu tänkte jag stanna här ett tag. Jag njuter så fruktansvärt mycket av att faktiskt kunna borsta tänderna med kranvatten. Så där bara.

Hejdå, ses i januari!

Fall 1:

”Till slut kröp han till korset, Paavo Arhinmäki, och blir Vänsterförbundets kandidat i presidentvalet. Själv hade han velat ha en kvinna.”

Vilken spännande ingress, tänker jag och läser genast vidare för att få veta vad det betyder att krypa till korset. Efter en närläsning kan jag konstatera att begreppet syftar på att Paavo ställer upp relativt sent som presidentkandidat, hela tre månader efter de andra kandidaterna. Paavo väntade med att ställa upp för att han önskade att partiet skulle lyfta fram en kvinnlig presidentkandidat i stället. Men partiet önskade enhetligt att Paavo skulle ställa upp, och följden av detta, att Paavo faktiskt ställer upp, är i artikeln synonymt med att krypa till korset.

Fall 2:

”Nej, det är inte lämpligt att påven kysser den högste sunniledaren i världen, tyckte Vatikanen och fick den italienska modejätten att krypa till korset.”

Benettons kampanj unhate ogillas alltså av Vatikanen, eftersom den innehåller en fingerad bild där påven kysser imamen Abdul El Tayeb. Efter stor uppståndelse drog Benetton tillbaka bilden och bad om ursäkt. Benetton kröp alltså till korset, enligt Hbl. Men vad betyder det? Att de negativa reaktionerna mot bilden var så starka att företaget ansåg det nödvändigt att dra tillbaka bilden och be om ursäkt. Orsakerna till reträtten kan vara många, antagligen är det en blandning av ekonomiska och marknadsföringsmässiga intressen, men Hbls användning av ”krypa till korset” antyder att även andra intressen ligger bakom reträtten. Vilka?

Nu får vi allt lov att ta den kristna traditionen till hjälp, där uttrycket ”krypa till korset” verkar handla om vägen från synd via ånger till nåd. Insikten om synd, alltså en känsla av ånger, är det som får en människa att söka sig till korset för att få nåd. Det handlar alltså om att inse att man gjort nånting dåligt, att ångra det och be om och få förlåtelse.

Vad är det egentligen som händer vid korset? Varför kryper Paavo och Benetton dit? Vad förväntar de sig att få där? Kanske kan vi här få nya infallsvinklar till ordet nåd. I Paavo-berättelsen handlar korset om att Paavo får erkännande som sitt partis presidentkandidat efter en lång funderingsperiod. Kanske lite väl dramatiskt att använda uttrycket om korset här. Det är ju inte så att Paavo syndat genom att dra ut på beslutet att ställa upp som kandidat. Så vitt artikeln berättar finns här ingen förlåtelse i bilden heller, möjligtvis lite ånger. Paavo-berättelsens kors verkar i stället stå för upprättelse: NU är han kandidat.

Benetton-berättelsen visar en större följsamhet med den kristna berättelsen, kanske för att påven är en saftig ingrediens i nyheten. Vad är det som Benetton får vid korset då? A) ett gott anseende: Benettons metod för att minska hatet uppskattas inte av berörda parter, men Benetton har värdigheten att reagera i enlighet med sitt budskap. Att leva som man lär ger status. B) välvilligt inställda konsumenter i flera läger: De flesta människor tycker att hat är en dålig sak, och förknippar därmed varumärket Benetton med en positiv kamp mot hat. De som tagit illa upp av kampanjbilden blir antagligen också välvilligt inställda till Benetton nu, för att de känner att företaget lyssnat på dem. Alltså kan även katoliker och muslimer köpa färgglada ylletröjor från Benetton.

Men vad är det som händer där vid korset, enligt kristna traditioner?

Många olika saker, om jag förstått saken rätt. Den ursprungliga händelsen vid korset var en avrättning, ett dödsstraff. Men varför skulle någon vilja uppsöka en avrättningsplats? Många kristna hävdar envist att en försoning mellan människa och Gud sker i den specifika avrättningen år 30 e.Kr. Avrättningen visar hur grym den här världen är, att den tar livet av den enda fullständigt goda människan som vandrat här. Avrättningen kan också ge tröst åt lidande människor: Gud själv vet vad lidande är, ingen är därför ensam i sitt lidande. Korset är ett tortyrredskap som kommit att symbolisera liv i överflöd. Hur kommer det sig?

Det verkar som att korset är en mångtydigare plats än vad Hbl:s ingresser låter förstå. Likaså aktionen att krypa dit.

Puss, puss.

I går skulle vi analysera artiklar ur dagspressen. Artikeln jag valt handlade om att modellerna i modebranschen blir allt smalare och allt yngre, på grund av att det helt enkelt är billigare för designers att anställa 14-15-åringar som inte kan kräva ordentliga löner på grund av kort erfarenhet etcetera. Det har diskuterats att man borde införa en lägsta tillåten gräns för bmi på modellerna, body mass index alltså. När jag då under presentationen av min artikel sakkunnigt skulle slänga fram denna fakta så var jag tydligen inspirerad av en politikdiskussion jag hört tidigare, för jag sa:

”Det har till och med diskuterats att man borde införa en lägsta bnp-gräns för modellerna.”

Bruttonationalprodukt. Vad menade jag med det? Att nationaliteten på modellerna är viktig? Att modeller från fattiga länder med lågt bnp inte borde få bära kläder som endast köps av rika männsikor?

INDIENRESAN och 40 STUDIEPOÄNG SOM SKA KRAFSAS IHOP FÖRE INDIENRESAN

Jag har så mycket jag vill skriva om, saker som upprör och saker som förbryllar mig, men just nu hinner jag inte. E gaar itt.

Men jag tänkte komma tillbaka till blogglivet i januari sisådär, tills dess får ni gärna bekanta er med den här härliga bloggen: Sylvia och konsten.

Och den här bloggen: Karins Konstgrepp

Vi ses nästa år, ni fem underbara läsare!

”sänder nyheter tjugofyra timmar i dygnet, sju dagar i året.”

Och förstås börjar jag genast tänka på hur Al-Jazeera väljer de sju dagarna som de sänder nyheter på. Vilka dagar är tillräckligt viktiga? Och varför just sju? Är det sju dagar i ett streck? Liksom en väldigt intensiv nyhetsvecka mitt i allt, och sen poff, ingenting, tystnad. Eller är de sju dagarna månne utspridda enligt ett visst mönster? Kanske enligt vissa muslimska högtider? Och mitt i yrseln tänker jag på hur de själva skulle förklara sin verksamhet:

”Vi sänder inte ofta, vi bevakar inte allt, men när vi väl gör det, då gör vi det så det bara osar om det, tjugofyra intensiva timmar i dygnet!”

Resultatet från dagens studiosession hörs i Radio Vega 26.10 och 31.10. Klockan 6.54 och 8.54.