Om elisheva

Jag är Liisa, och jag startade elisheva under mitt första studieår på teologiska fakulteten. Det var ett konstigt år på många sätt, och efter en osedvanligt konstig fredag i mars 2008 stod det klart att alla tankar som snurrade runt behövde få utlopp nånstans; det behövdes ett kreativt blogg-projekt.

Elisheva blev platsen där  små och stora funderingar ventilerades, platsen för många kära youtube-klipp och romantiseringar av vardagen. Elisheva betyder kort och gott Liisa på hebreiska. Bloggen fick heta så för att det enda jag visste säkert om mig själv i den stunden  var att jag gick en skitsvår kurs i hebreiska.Varken mer eller mindre. Med tiden har hebreiskan kommit att symbolisera allt det som jag finner absurdt i min värld. Hebreiskan reflekterar den där känslan av förvirrning jag kände så starkt under introveckan på teologiska fakulteten. Det var nämligen först då som jag insåg att det visst hör till att studera latin, grekiska och hebreiska på min nya studieplats. Just i den stunden var det ingen som förklarade varför, det var bara ja nu ska ni välja vilket språk ni vill börja med och man kan ju gott ta två språk på en gång så sparar man tid. Det kändes väldigt absurdt. Ungefär som att lära sig det där språket alverna snackar i Sagan om Ringen. Utan att ens ha läst böckerna. Eller sett filmerna.

I begynnelsen reflekterade elisheva över allt möjligt (ja ni kan ju klicka er till arkivet om ni vill ana bredden). Det var viktigt att få skriva av mig alla möjliga aggressioner, frustrationer och passioner. Men med tiden märkte jag att det är vissa teman jag dras till. Studier, både för att de kan vara så ljuvligt absurda men också för att mitt hjärta skuttar lite extra när jag äntligen fattar innebörden av en ny religionsfilosofisk tanke. Kyrka, för att det är där jag känner mening och kravlös gemenskap. Och livet, för att det ständigt överraskar mig på hundra olika sätt varav 3 känns bra till en början.

Välkommen med.